Livet lär

Jag är glad. Glad över att jag genom farmors bortgång fått mer vett att uppskatta mormor, som ju fortfarande är i livet. Även hon nittio år. "Jo tack, det knallar och går", som hon alltid säger.

Nittio års erfarenhet är en tjock, gyllene sammetsmantel som ingjuter och kräver respekt. När jag pratar med mormor blir det tydligt att hon bearbetar sitt liv i sina samtal med oss i familjen. Summerar. Jag har hört historierna från förr oändligt många gånger, men det är min gåva till henne: Jag vill alltid lyssna en gång till, så länge hennes stämma finns tillgänglig. Lyssna och lära. Ta till mig.


Lillebror hos mormor. Så mycket som skiljer – och förbinder dem.

Andra bloggar om: ålderdom, livet