24 oktober 2007

Three down...

Vi håller på precis som våra föräldrar: Lockar med knutar och snören, äppletugga-tricket och de kassa skämten. På Loppan ser man emellertid hur stort det är, hur konstigt det är att tappa tänder. Hur orolig man kan vara, trots att tanden "vill trilla av". Det syns i blicken, när hon äter, vrickar på den eller bara känner med tungan.

Jag känner med henne, då jag till och från drömmer onda drömmar om att tappa tänder, de bara lossnar och faller ut – en efter en. Panik. Jag frågade tandläkaren häromdagen, och den drömmen har uppenbarligen många. Ovetskapen om den eventuella innebörden behåller jag gärna. Drömtydningar hade självuppfyllande effekt på mig förr om åren. Jag är nog lika larvig fortfarande.

Nummer tre föll i alla fall av idag, och efter appåderna från mig och svärmor försvann oron, och stoltheten lyste i Loppans ögon.



Andra bloggar om: ,

6 kommentarer:

Här är mitt liv sa...

Hos Storebror finns alla kvar. Vi får väl se när de börjar falla ut. Själv förknippar jag och minns tandlossningen med en fruktansvärd klåda i och kring tänderna.

Anna sa...

Heeeey, välkommen - tillbaka! :o)

Hanna sa...

Det är verkligen lite skrämmande. Tur att man var så liten när tänderna trillade ut.

Helena L sa...

Vad har du beställt från Bokus?

Anna sa...

Helena:
Denna gång blev det:
– "I trygghetsnarkomanernas land" av David Eberhard.
– "Den som vässar vargars tänder" av Carina Rydberg.
– "Busters öron" av Maria Ernestam.

Kommentera förresten gärna när du läst "Nu vill jag sjunga dig milda sånger". Vill höra vad du tyckte om den.

Helena L sa...

Det ska jag göra. Detsamma säger jag om dina fynd!