Allt som oftast går vardagens tåg lite för fort, så när båda barnen sover som stockar och vi föräldrar därmed får göra detsamma ett par nätter i rad (heureka!), vill jag fånga de dagarna på något vis. Kanske klippa ut som en notis i en tidning, sätta upp på kylskåpet, ta på den, försöka komma ihåg speciella förutsättningar – vilka oftast inte finns – och njuta av den i efterhand.
Svårt. Svårt som bara den. För morgonen därpå svischar tåget åter förbi i svindlande hög hastighet: En vaknar en timme för tidigt av att ha kissat igenom blöjan och ut på lakanet, och en annan alldeles för sent och på fel sida, skrikandes en kvart efter det av oss bortdragna täcket som skulle leda tillbaka till sömnens värld.
Urklippen virvlar upp av vinddraget. Trillar ner på golvet i en hög, som tar för lång tid att sortera.
Andra bloggar om: barn, vardag, sömn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar