Några få gånger per år är det, inte mer. Då har jag huvudet fullt av tankar när jag går till sängs. Som inatt. Tankar i inre galopp, som frustar och skenar iväg i hundratals riktningar likt en flock skrämda vildhästar på slätten.
En sådan natt tillbringar jag den mesta tiden åt att fånga dessa skenande tankar, plocka ihop dem och bromsa ner dem när de övergår i aviga drömmar. Sömnen kommer i andra hand. När då Loppan kommer uppkrypande på småtimmarna, snarkar lite väsande, låter som en stenkross i tung industri, välter sina ben över min kropp, sjunger i sömnen och gnyr – då kommer galenskapen på besök. Allt jag egentligen vill är att dra henne intill mig, ligga i sked, snusa henne i nacken och somna till hennes andning. Men istället tycker jag hon stör. Hon stör min enda vuxna fristad; sängen och natten.
– Kom inte och pröva mig här också, tänker jag.
På morgonen efter en sådan natt är sinnet på många ställen under resten av dagen. Den största delen ligger antagligen kvar i sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar