Dold syskonkärlek

I barndomen var jag ganska taskig mot min lillasyster. När hon kom hem från BB klämde jag henne hårt i armen och väste genom tänderna hur söt hon var. Sen var det kört: Jag åt upp hennes lördagsgodis och krävde omöjliga prestationer i utbyte mot gemensam lek med mig och mina vänner. Jag lockade henne att dra av samtliga datumlappar i scout-almanackan, redan i januari månad, och jag lämnade henne med en axelryckning åt samtliga framplockade Playmobil-figurer (och vi hade MÅNGA) med ursäkten att jag faktiskt inte kände för att leka längre.

Det är till synes ett fantastiskt under att jag och syrran har ett så gott och nära förhållande nuförtiden. Vad hände? Idag spelar det ingen roll – idag är jag bara tacksam.

Det ger mig dock viss förtröstan om att Loppans små elakheter mot Lillebror och sin omgivning förhoppningsvis och med all sannolikhet är övergående, och att man trots dessa elakheter kan bli en bra människa. Så småningom.

Älskade Söstra Mi...

Andra bloggar om: syskonkärlek, syskonbråk, elakhet