Lilla Spöket Laban och filmskräcken

Loppan går med mormor på bio i eftermiddag, på Lilla Spöket Laban. Alldeles säkert en söt och harmlös film.

Jag är inte det minsta orolig för Loppans skräcktröskel, tvärtemot, hon verkar vara helt oberörd inför det mesta. Igår lade hon sig på ett stort papper och bad maken rita ett skelett i naturlig storlek. Dessa 117 cm klippte hon sedan ut och hängde upp på sänghimmelskroken, så att hon skulle kunna se det i nattmörkret. När uppdraget var slutfört slog på tvn utan min vetskap. Där tittade hon på hela Michael Jacksons musikvideo "Thriller". Jag kom inspringande under de sista sekunderna, lätt panikslagen:

"Neeeeej mamma, stäng inte aaav, det är inte läskigt alls!"

Inte det!? Själv vet jag inte hur jag överhuvudtaget ska kunna ha den mentala hälsan i behåll efter att så småningom ha sett den lånade "1408". Min skräcktröskel försvann nämligen helt och hållet i samband med Loppans födelse. Jag minns att jag ammande satt med maken och tittade på del två i Ringen-trilogin. Det var då det hände, helt plötsligt, och sedan dess är min våghalsighet på filmplanet obefintlig. Peter Jackson har märkt mig för livet!

Andra bloggar om: Lilla spöket Laban, Thriller, skräck, skelett, barn, Sagan om Ringen