Att Loppan tycker om att bestämma är en underdrift. Dagisfröknarna säger att hon, eftersom hon är ny, håller på att söka och testa sin plats i gruppen, vilket uppenbarligen inte alltid är så lätt när man hunnit bli så gammal som hon och de övriga redan formerat sig och känner varandra. Loppan bossar därför gärna med minderåriga tjejkompisar, framför att kompromissa med de jämnåriga. Hon ska gärna bestämma leken och alla prekära detaljer och händelseförlopp.
Men här hemma är det andra bullar. Som idag. Makens högtidsdag skulle enligt Loppan firas med tårta efter middagen. Gott så, även en måndag. När jag ger henne möjligheten att helt bestämma tårtans utseende och vilka ingredienser vi behöver, så blir hon bara lycklig. Solskenslycklig. Führerfasonerna är som bortblåsta och det lyser av stolthet i ögonen på henne.
Mitt enfaldiga önsketänkande säger att hon borde uppskatta sin dagis- och kamratskapsmakt på samma vis, men jag vet ju att det inte fungerar på det sättet.
Men önska kan man väl alltid få göra!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar