1 november 2007

Äntligen flås?

Jag har varit på gym och tränat kanske fem eller tio gånger i mitt liv, och sedan jag slutade dansa balett vid 18 års ålder har jag haft svårt att stava till ordet motion. Jag har aldrig riktigt förstått charmen med att stänga in sig i ett rum med en massa cyklar och toksvettas med 20 andra i den där "uppförsbacken", eller att stå bredvid ett par andra på ett löpband medan man glor på en tv. Det har funkat hyfsat ändå, men fråga mig inte hur. Om inte kilona sitter kroppen, så sitter de i kroppen, som någon har sagt.

Idag är emellertid början på något bättre, då jag bestämt mig för att dra på vindstället och promenadskorna ett par morgnar i veckan. 40 minuters raska steg i kuperat landskap (ja, så blir det faktiskt om man bor i en stad som är byggd i en backe), plus lite armhävningar och situps i groventrén.

Maken tyckte jag tog i och bad mig ha telefonen nära till hands, ifall jag skulle sträcka mig eller drabbas av något annat akut. Bah!

Andra bloggar om: , ,

1 kommentar:

Här är mitt liv sa...

Bra Anna! Själv gillar jag det här med att cykla inne och hoppa på bräda. Nu när tiden är knapp håller jag mig till att springa och gå. En timmes rask promenad i ur och skur botar det mesta.

Nu ska jag stoppa ner Lilleman i vagnen och sedan ska vi (läs jag) motionera.