Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Och på julen tänker man mycket. Jag hade en inre, idyllisk bild: hela familjen framför den nyss inplockade julgranen, tända ljus, ljuv musik och pepsodentleenden. Tillsammans klädde vi granen.
Således sade mig sanningen att det kvarstår betydligt färre dagar fram till Dopparedagen än önskvärt, och jag presenterade min fusklösning för Loppan på väg hem från förskolan: mamma och pappa klär granen efter att hon lagt sig och så får hon komplettera med julgodis och egna dekorationer dagen efter. Min lilla älskling köpte konceptet rakt av och påpekade att så även hade skett i Astrid Lindgrens Bullerbyn, där barnen överraskat fått se den tindrande granen på morgonen efter.
Nu kunde hon ju inte somna överhuvudtaget, och vem kan det med vetskapen om att julens helgedom dras in för utsmyckning utanför sovrumsdörren. Runt, runt sprang hon i pyjamas – och på tå. Sjungandes, och mellan benen på oss och den smått trassliga ljusslingan.
När kinden lades på kudden hade hon uppnått maxpuls, men även lyckats skapa en egen julgransstjärna som redan monterats.
Julen för barnen.
Det är nog ändå det viktigaste.
Och största.
Notis: Själv är jag enbart positivt överraskad över att en så liten gran kan bli så vacker. Och så tillräcklig.
Andra bloggar om: jul, julgran, barn
1 kommentar:
Vår gran är inköpt men fick ligga en natt på altanen för att julgransbelsyningen inte går att hitta. Ikväll ska den kläs tillsammans med barnen.
Dagarna mot jul går otroligt snabbt. På fredag åker jag och Mannen själva till stan för att inhandla de sista klapparna. En tradition vi gärna behåller för oss själva. Vi får julkänsla, tid för oss själva och chans att i lugn och ro ta en fika.
Fick ett julkort från min "Au-pair mamma" igår. Hon sa till mig en gång för många år sedan att julen blir fantastisk när man har egna barn. Visst är det så?
Önskar er en God Jul och ...Grattis!
Kram!
Skicka en kommentar