Det är natt och Lillebror har krupp igen. Jag öppnar altandörren och den kalla decemberluften rasar in i vardagsrummet. Jag drar fram en skön fåtölj och sveper in mig och honom i ett tjockt täcke, sätter mig där i dörröppningen. Där sitter vi, han och jag med tyst luft runt omkring. Vi lyssnar på kyrkklockan och på dess tornväktare, utbyter några ord. Han andas tungt och väsande. Viskar, men är vid gott mod.
Ett par gånger var vi på väg till akuten, men det behövdes aldrig.
Idag är jag åttio år gammal.
Andra bloggar om: krupp, barn, sjukdom
2 kommentarer:
Stackars liten! Man känner sig så maktlös som förälder.
Jag var tvungen att gå in och googla på krupp, fy!
Hoppas han kryar på sig snabbt.
Kram till er!
Stackars lillebror! Jag var kruppbarn när jag var liten. Minns att jag satt i duschen medan mamma eller pappa spolade varmt vatten. Ångorna skulle visst lätta kruppen lite. Minns också sjukhusbesök och att jag gömde mig under sängen när något prov skulle tas.
Skicka en kommentar