Willys har extrapris på högrev denna vecka. Fru Jensen ska naturligtvis köpa maximalt tillåten ranson, åker dit i skymningstid med blodsockersvaga barn (ni vet, jag tycker normalt INTE om att handla med barnen), häller ner dem i kundvagnen med gyttjiga skor och flyger in i butiken. Stödhandling kallar jag den runda som ibland behövs för t ex frukt, mjölk, fil och bröd. Denna gång behövs dessvärre ganska mycket stöd. "Men så får jag billigt, extragott kött" säger jag nöjt till mig själv. Lillebror hamrar högljutt med de dinglande benen utmed kundvagnen, Loppans ben är belamrade med varor, hon gnäller lätt och jag styr kosan till köttavdelningen, bara för att där mötas av en gapande tom disk där "min" vara borde ligga, och en vänligt skriven skylt som berättar att högrevet är slutsålt för dagen. Jag stannar tvärt, och tiden med för den delen.
Konstigt. Krävs det verkligen inte mer för att Vesuvius ska börja ryka och spruta lava? Jag måste verkligen skärpa mig. Och jag gjorde sannerligen ett gott försök genom att köpa med mig ingredienser till dubbel sats bakade semlor.
Jag tror emellertid fortfarande att det vore bäst om kringboende evakueras, tills vidare i alla fall.
Andra bloggar om: vardag, inköp, livsmedel, humör, barn, extrapris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar