En av dessa otaliga utmaningar har träffat mig. Skottlossning har skett från underbara Rana, en ny favorit i bloggosfären.
Utmaningen består i att välja ut den "slemmigaste 80-talsdängan". Jag, liksom Rana, har nog inte självdistans nog att bli kletiga om händerna när det gäller 80-talet. Hon beskriver det så bra att några ord från mig knappast är nödvändiga. Det var ju på 80-talet vi öppnade dörren och släppte ut våra känslor. Många känslor att tygla och tämja, men absolut ingenting från den tiden kan kännas slemmigt. Det vore att förlöjliga den mest sårbara tiden i sitt liv. Och det kan jag inte göra förrän om en sisådär tio år kanske.
Jennifer Rushs The power of love är alltför tråkig, så här är mitt bidrag, om än från sena 80-talet: Trance Dance!
Då var jag ännu för feg för att digga Depeche Mode och deras ruggigt fantastiska "Personal Jesus". Denna låten förde mig dock så nära Jesus jag vågade komma.
Alltså, mer avancerad tjejkörskoreografi får man nog leta efter!
Det är nog något fel med mig, för jag anser fortfarande att denna låt är bra!
Modet tryter dock när det gäller att passa över stafettpinnen till en ny bloggare, det kanske rör upp för plågsamma minnen. Men mammapappabarn kan göra ett försök!
Andra bloggar om: 80-talet, Trance Dance, uppväxt
2 kommentarer:
Då är det nog fel på mig med, för jag gillar den också!
Men HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅ. Ja, jag vet. Helt borta i huvudet och allt det där. Men först IDAG, den 17 mars eller vad det nu är för datum idag, såg jag detta inlägg. BRA VAL. Jesus Maria, i en massa bemärkelser!!
Du skriver som vanligt som en gudinna. Och du, puss för offentligt smicker.
/Rana
Skicka en kommentar