Jag är fri från min besatthet numera, men förr snokade jag alltid i vänner och bekantas badrumsskåp. "Visa mig ditt badrumsskåp och jag ska säga dig vem du är."
Hade du på den tiden några medicinska hemligheter eller tvångsmässiga hygienbeteenden, så kände jag till dem. I hemlighet stillade jag min nyfikenhet, men insåg efter ett par år att det faktiskt inte gav mig något. Alla har ju mer eller mindre liknande innehåll, även om jag fortfarande vidhåller att just badrumsskåpet är en liten beteendestudie i viss mån.
För allt snokande levererar jag här en viss kompensation, som plåster på såren (som X inte hade) och som lugnande preparat (som Y hade i överflöd) för alla pinsamheter som eventuellt blottats p g a mitt obscena intresse.
I mitt eget skåp hittar du alltid:
- Tops (nördigt beroende)
- Elisabeth Ardens Eight Hour Creme (så nära läppstift fru Jensen kommer)
- Jätterosa rouge (så att vinterliket i alla fall kan se generat ut)
- Lite för gamla, använda tandtrådsbyglar (är de två meterna till pedalhinken så evighetslånga!?)
- Svart mascara (för att ge en illusion av ögonfransar)
- Nässpray (som jag borde gått på avvänjningsklinik för)
Och när jag ändå är igång, så har jag dessutom börjat få ilningar i tänderna och torrsprickor i hälarna. Det går fan bara utför!
Andra bloggar om: badrumsskåp
3 kommentarer:
Haha..jag var likadan tidigre, men har också skärp till mig..måste ha med åldern och mognaden och göra =)
Ha, kommer du ihag pa gymnasiet nar hela klassen var hemma hos en larare och vi kollade vad hon hade i sitt skap och det var propp-fyllt med bara deoderanter! Jag tror att Karin raknade dem. "Hon har 47 deodoranter! Vem har 47 deoderanter??"
ina
K:
Just det, det hade jag glömt!
Skicka en kommentar