Jag gick en sväng i farmors trädgård, när jag var där för att hämta ett sidentäcke jag fått ärva. Nu ligger trädgården i träda, fägringen sover. Den tjocka, fuktiga och vinterkompakta gräsmattan blöter ner mina skor medan jag spanar efter den rosa-vita pionplantan som ska få fortsätta sina dagar i vår trädgård så småningom.
Jag svänger runt hörnan, bakom det slitna planket. Då kommer det emot mig som en lättare frälsning: Där i soldiset har en ansenlig mängd spira, ljuslila krokusar trängt upp genom gräset. I anarki har de valt att stolta stå spridda över en stor yta. I den låga eftermiddagssolen ter de sig nästan genomskinliga och hade jag inte tittat ordentligt hade jag nog misstagit dem för älvor i dans med mjuka solstrålar.
En magisk del av farmors trädgård, som lever vidare trots att hon själv är borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar