Att jag lider av hypokondri är ingen nyhet, men jag måste tveklöst göra något åt den nu. Svärföräldrarna bjöd barnen på café igår eftermiddag. För Loppans del blev det kaka och varm choklad med vispgrädde. Godsakerna var nere i magen och vände, så att säga. Resten av fikastunden tillbringade de med att skyffla jättespya från bord och golv.
Jag överdriver inte alls när jag säger att jag nästan insjuknade själv när hon sedan väl var hemma igen och satt framför tvn med en spann vid sidan om. Vid det laget hade jag nog tvättat händerna ett tiotal gånger med trogna följeslagaren Alco-gel. Jag vankade av och an, försökte avläsa hennes ansiktsuttryck, förberedde mig för en kladdig natt och blev faktiskt lite kass i magen själv, av hypokondrisk vånda. Störtlöjligt, jag vet! Konstigt nog blev det inte mer än så, och natten har varit lugn även om jag flertalet gånger ryckt till i sömnen av imaginära plaskljud från maginnehåll.
Idag skiner solen och Loppan springer runt som vanligt och leker med lediga pappan. Var det nödvändigt att skrämma mamma på det viset!?
Tacksamma terapiförslag emottages tacksamt, eftersom jag nu går omkring och pratar med mig själv.
Andra bloggar om: kräksjuka, vinterkräksjuka, hypokondri
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar