Arrrrgghh!
Vissa dagar vill jag bara hoppa över, som en spelpjäs rasar förbi sina konkurrenter på planen när tärningen visar sex. Jag vill inte stiga upp, jag vill inte prata med någon. Och skulle jag prata med någon kommer det ändå bara svavel ur munnen. Dagar som dessa hånskrattar jag åt mitt eget uttalande om att det är så livet är. Rappakalja!
Borttappade vantar (alltså, dessa jävla vantar!), snytvägrande dotter, nattramlande dito, bristfällig sömn, för låg morgonhastighet, kvällar som försvinner, växande och uppskjutna hushållssysslor samt ork som tryter.
Idag, mina vänner, är jag en mental dypöl. Jag kommer inte tillbaka hit förrän jag lugnat ner mig!
Andra bloggar om: barn, föräldrar, ork, trötthet, vardag
2 kommentarer:
Visste du att man kan leta efter sina borttappade vantar på http://tappadevantar.blogg.se/
Alltid värt ett försök... :-)
Ja, briljant idé! Lika bra som dotterns eget förslag: att sy fast vanten på handen...
Skicka en kommentar