Det piper lite när bilen bromsar till ute på gatan, och det pyser. Mannen i orangefärgat arbetsställ svingar sig lättvindigt ur lastbilen, hämtar och tömmer vårt skogsgröna, till brädden fyllda och lätt illaluktande sopkärl. Han är borta igen efter en knapp minut.
Varannan vecka hör jag ljudet och påminns om det viktiga faktum att ha arbetande människor på ALLA ställen i samhället. Utan denna spridning skulle samhället braka ihop. Varannan vecka blir jag alltså extra tackam över att alla inte vill bli fotbollsspelare, filmstjärnor eller låtsaskändisar som knullar inlåsta i ett tv-bevakat rum och sedan snortar kokain på Stureplan, går på röda mattan och äter gratismat hos Bindefeldt.
Andra bloggar om: yrkesval, jobb, samhälle, sopåkare, helheten
2 kommentarer:
Det där har jag också funderat mycket över på sistone. Tänk om ALLA ville bli t ex jurister. Hur skulle då samhället fungera? Inte alls!
Vår sophämtare, som också kommer varannan vecka, behöver inte ens hoppa ut ur lastbilen. Det sköter en kran.
Jag är också tacksam för att folk vill bli läkare och annat. Jag skulle inte vilja bli det, men jag är glad att de finns.
Skicka en kommentar