Det är ömsom ömt, det är tomt, det är löst eller på sprängande frammarsch. Loppans mun är ett enda stort upplopp. Hon har redan hunnit tappa fem tänder, har flera lösa och de nya framtänderna både uppe och nere har vuxit fram, delvis under smärta.
Hon skriker, vrider på sig, morgon och kväll:
- Borsta inte så, inte där – försiiiiktiiiigt!
Som att gå på nålar, för oss borstare alltså – ett litet minfält bland mjölktänderna. Jag är väldigt glad om hennes mun blir ren, eller i alla fall hyfsat ren. Det är svårt att nöja sig där med en så viktig sak.
Andra bloggar om: tänder, mjölktänder, permanenta tänder, barns tänder, tandborstning
1 kommentar:
Stackars lilla Loppan.
Kolla för övrigt detta: http://jensenstankar.blogspot.com/2008/02/en-glimt-frn-puberteten.html
Och nej, jag kan inte infoga såna där braiga permalänkar i kommentarerna, som du gör. Inser att det går att lära sig. Men kolla.
/Rana
Skicka en kommentar