Havet, denna vildsinta och samtidigt rogivande gigant, med en lika stor förmåga att sätta respekt som att underhålla, oavsett årstid.
Nej, det är här jag hör hemma.
Andra bloggar om: havet, stranden, ro, sinnesfrid, hemma, rötter
2 mars 2008
Bortskämdhet
Var skulle jag kunna bo om jag inte fick bo vid havet? Om jag inte kunde fylla lungor och sinne av saltet, tången, luften, vidderna och himlen?
Havet, denna vildsinta och samtidigt rogivande gigant, med en lika stor förmåga att sätta respekt som att underhålla, oavsett årstid.
Nej, det är här jag hör hemma.
Andra bloggar om: havet, stranden, ro, sinnesfrid, hemma, rötter
Havet, denna vildsinta och samtidigt rogivande gigant, med en lika stor förmåga att sätta respekt som att underhålla, oavsett årstid.
Nej, det är här jag hör hemma.
Andra bloggar om: havet, stranden, ro, sinnesfrid, hemma, rötter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag blir väldigt avundsjuk på dig som bor vid havet. Där skulle jag också vilja ha min hemvist.
För mig är det Mälaren. Jag är så tacksam över att bo nära sjön, där jag seglat, paddlat, fiskat och åkt skridskor under hela min uppväxt. Det är alltid rogivande, välgörande och trösterikt att gå längs vattnet.
Men havet är något alldeles speciellt. Det njuter jag av vid familjens sommarhus. Mälaren är vardag och Östersjön helg, kan man säga.
Jag förstår så oändligt väl att du älskar havet. Det gör jag med. Och då är jag uppväxt mellan skogen och Stockholm, och har inte ens haft Mälaren inpå mig. - och ändå längtar jag alltid efter havet. Det var nånting med frihet...? Vidder?
Skicka en kommentar