Allt i världen vrids och vänds det på numera, och alltid är och förblir man en syndare. Klimathotet ligger blytungt och förmörkar många sinnen. Medan en del av oss undrar hur vi ska våga och orka berätta för våra avkommor om hur vi var med och förstörde jorden och nästan blir inlagda p g a klimatutmattning och dåligt samvete, så skrattar andra människor klimatet i vitögat och vägrar lyfta ett finger förrän de riktiga bovarna drar sitt strå till den aningen för uppvärmda stacken.
Själv får jag alltmer dåligt samvete för varje dag som går och ont i magen när jag inser att jordens tillgångar kanske en dag är förbrukade och planeten inte längre värd att leva på. Jag ser avstjälpta sopor på min morgonpromenad, jag hör lastbilstrafik dåna inte alltför långt bort och inser att den där morgonluften jag drar in inte alls är så ren som jag vill tro. Och jag läser om soptippar i världshaven. Då får jag klimatångest, jag med.
Plötsligt blir mina tankar så ogreppbart stora, och jag undrar vilken framtid mina barn kommer att få. Och så undrar jag om det finns, eller fanns, ett alternativ, som hade varit bättre.
Dunkelt undrar jag om alltsammans är för sent, eller om jag idogt ska fortsätta min hushållsåtervinning och släcka alla lampor när jag lämnar köket. Lilla jag på stora jorden. Vi smarta människor, som uppenbarligen blivit så dumma.
Ibland är det bara så jobbigt att vara människa.
Andra bloggar om: klimatångest, klimathotet, jorden, tillgångar, framtiden
9 kommentarer:
Ibland är det jobbigt att vara medveten - är ett annat sätt att se på det. Men det lättar förstås knappast sinnet.
Jag vet... Ångest, ångest.
De tabubelagda tankarna "men vad fan spelar det för roll" far ALLTID genom mitt huvud, när jag lägger en pyttebit metall i sin rätta bytta.
En indianhövding som jag träffade en gång, sa att jorden kan vi inte förstöra, vi kan bara utplåna oss själva. När vi väl är utdöda kommer jorden att repa sig igen. Det är det som är så galet. Att vi bara förstör för oss själva och våra barn.
Usch ja, ångest är vad det är..men jag bidrar med det lilla och gör massor av "fel" men tänker att det bra jag gör ska väga upp...
Snacka om att lura sig själv..men,men..
Tulpisar ja...jag tycker de går bäst att böja om de inte är så vattenstinna. Allstå låt dem ligga i förpackningen i ca 30 minuter utan vatten, så böjs de bra. Sen lite vatten i vasen så blir de pigga. Fast böjda;)
Susanne
Malin:
Det var nog det bästa och samtidigt mest skrämmande någon sagt!
Susanne:
Tack för tipset, jag ska testa till helgen!
Övrigt:
Kluvenheten tröstar, ni känner som jag.
Den indianhövdingen, Oren Lyons (http://www.naturakademin.se/IziPage/Layout61.asp?LID=1&STMID=4&STSID=45&PageID=46) är en av de visaste personer jag träffat. Hans stam tar dessutom alltid alla beslut med tanke på den sjunde generationen, alltså med hänsyn till sju generationer framåt. Tänk om övriga världen kunde resonera så klokt.
Jag känner precis likadant, alltsomoftast. Och det gör riktigt ont, fysiskt ont. Vad håller vi på att göra med vårt hem? Och vad kan jag göra för skillnad?
Hej! Premiärkommentar i retur... Under hösten höll jag på att gå under av all den här klimatångesten. Det var så illa att jag nästan började tänka på bäbisar som biologisk massa. Överbefolkning och överutnyttjande av jordens resurser... Häromdagen pratade de på nyheterna om att vi måste producera fler barn i världen... Snacka om att medierna har släppt klimathotet och svängt om. Det är bra att media rapporterar, men jag tror att många går under isen och tappar hoppet av all den negativa rapporteringen om läget i världen. Min man övertalade mig att släppa den värsta paniken. Han sammanfattar det han sa för att lugna mig i ett långt blogginlägg. Läs hans lugnande tankar. Det hjälpte i alla fall mig att komma ur värsta krisen...
Hej Sara!
Jag läste hans inlägg och blev faktiskt lugnad. Sedan satte jag mig framför Kunskapskanalen och tittade på katastrofscenarierna kring att de av den globala uppvärmningen smältande glaciärerna spär ut salthalten i våra nordliga hav, vilket betyder att Golfströmmen (som förser oss med varmt tropiskt vatten och ser till att vårt skandinaviska klimat är drägligt) tappar fart och dyker ner på havsdjupet. Om åttio till hundra år och utan klimatåtgärder kan den avstanna och därmed ge Norden en ny istid!
Då fick jag ångest igen...
Hans inlägg bör man nog läsa kontinuerilgt, en gång i veckan!
Skicka en kommentar