Äntligen fick jag min halvmil tillbaka, slingrande genom en explosiv vårväckelse i svulstig knoppning, mitt bland gråbrun senvintergyttja. Alltsammans mot en blå himmelsfond.
Och här sitter jag oproffsigt och kallnar i min svett.
Andra bloggar om: motion, promenader
2 kommentarer:
Jag hör vad du säger, men jag förstår det inte. Men jag tror dig. :-) Jag är glad för din skull.
När jag nån gång tvingade mig själv ut i spåret (hundra år sen sist) sa alltid Mannen efteråt med strålande ögon: var det inte skönt, var det inte skönt?? Och varje gång fick jag ljuga eller göra honom besviken. ;-)
Du!!! GIVETVIS blev det i sista stund nåt annat än lax. Men receptet har jag sparat, och ska testa nästa kväll vi ska ha nåt godare än Mamma Scan. Och det blir snart. TACK.
Kram, Rana
Bra att du sparar receptet, gärna nära hjärtat. ;o) För det är sagolika smaker, utan krusiduller.
Skicka en kommentar