Finnjonna har utmanat mig och ber mig ta fram spaden och gräva en aning i mitt förflutna. Läs hennes blogg förresten – hudlös, välskriven och känslofylld läsning om det många av oss mammor ofta tar för givet.
För 5 år sedan (2003): Mer eller mindre fastvuxen i fåtöljen, ammandes Loppan, ny i mitt föräldraskap och fullkomligt uppslukad och golvad inför allt det nya. "Heaven and hell" hade precis fått en ny, värdefull dimension.
För 10 år sedan (1998): Jag slutförde mina pedagogiska förkovringar på lärarutbildningen och var dessvärre helt oförstående till min makes dåvarande och intensiva uppvaktning. Sedermera rättade det till sig, tack och lov, och jag lyfte blicken.
För 15 år sedan (1993): En gymnasial ranunkel på väg i blom: skör, lättbruten men väldigt medveten. Absolut min tid på många sätt. Permanent på utväxt efter nästan 13 års trogen tjänst, svallande känslor, nya erfarenheter och såväl ytliga som s k djupa kärlekar.
För 20 år sedan (1988): Flitig och plikttrogen skolflicka, fortfarande klädd i mammas hemmasydda byxor med karameller på samt rosa lammullströja. Glåpord och grupptryck, ekande högstadiekorridorer och skåp placerat ovanför en farlig punkare med 30 cm hög och grön tuppkam.
Ganska kul faktiskt, att ta sådana fragmentariska borrtester bakåt i tiden. Få se om Rana, Radhus-Kajsa, mammapappabarn och Helena tycker det är lika kul!
Andra bloggar om: minnen, det förflutna, ungdomen, tiden som gått, utmaningar
3 kommentarer:
Men vill du TA LIVET av mig? :-) Jag blir så matt och glad och imponerad och knäckt av DIN tripp längs minnernas allé. Fantastiskt fint fångat. Jag ska suga på den här. Kram!!!! /Rana
Rana:
Enbart ett tecken på min otvivelaktiga tilltro till din vassa penna!
Tänk du ett tag, utmaningen går ingenstans. Vänta bara inte så länge att du måste lägga till en årsvariabel i texten. ;o)
Å vad KUL! Jag måste fundera lite, men inlägg kommer, var så säker...
Skicka en kommentar