19 mars 2008

Ovälkommet besök

Jag sitter vid skärmen i tajt tröja, tittar hastigt ner och får syn på något som hänger över byxlinningen. Det är inte brösten, för de har då aldrig varit i vägen, även om jag många gånger önskat. Jag lyfter på tröjan och får bekräftat att vetedegen jag bakat bort med mina stavpromenader har kommit åter!

Tusan, jag måste få tillbaka rutinerna igen, efter alla vardagsavbrott, virusinfektioner och undantag – ingen barmhärtighet! Jag är pinsamt medveten om att skrivna ord förpliktigar; men jag börjar imorgon, så att jag kan inta önskad mängd påskmarsipan.

Tills dess kollar jag ner en gång till, skrattar så att skiten vibrerar lite och gör först ett par verkningslösa försök till att dra in buken och provar därefter att stoppa ner den i byxorna. Inget funkar – vilken överrraskning.


Andra bloggar om: , , , , ,

3 kommentarer:

Kajsa sa...

Blä, det där känns alltför välbekant. Deg på jäsning även här (och vad gör mänskan då, bakar chokladbollar - jomen tjena...).

Vikten är OK men det som en gång var muskler är nu något helt annat, mjukt och pösigt.

I söndags joggade jag för första gången på lääänge, det var ljuvligt. Imorrn blir det rask långpromenad med vagnen! Men sen tänker jag glömma volangerna ett par dagar - ingen påsk utan godis!

RANA sa...

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: hull är kvinnligt. Så brukar JAG tänka. :-D

Anonym sa...

Ha ha, tre dagar i Sälen med ett konstant intag av påskgodis är jag drygt ett kilo plus. Det går snabbt utför...