Så klart röstade jag på Charlotte i lördags. Jag satt och röstade på henne smårapandes efter sagolik lammstek och sammetslen potatisgratäng hos vänner. Ni vet, systrar måste stötta varandra, så naturligtvis tog jag mitt ansvar. Nej, jag har dessvärre inte välsignats med så svarvad kropp, men liksom jag är hon i sin natur pedant och kontrollfreak. Hon lämnar inget åt slumpen.
Så jag gav henne två röster i lördags, för jag känner att vårt syskonskap håller på att upplösas. Det är mitt val, något har hänt med mig. Förlåt Charlotte!
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Charlotte Perrelli, ordningssinne, pedant, kontrollfreak, förändring
2 kommentarer:
Syskonskapet du talar om... har jag icke känt. Jag gratulerar henne artigt. Jag kunde själv se - men inte känna - att det var en vinnarlåt. "Fint jobbat, tjejen" säger jag av plikt och princip.
:-O
/Rana
Håller nog med dig. Skulle jag röstat på den låt jag tycker är bäst, hade Calaisa vunnit, som inte ens gick till final.
Jag har bittra insikter och dito erfarenheter om att detta är en tävling som ändrats oerhört de senaste åren, mest till det sämre – i alla fall i europeiska sammanhang. Det handlar om att utse en låt som står sig i det nya Europa. Med tanke på Irlands bidrag i år, så kan man aldrig sluta förvånas.
Skicka en kommentar