Så jäkla skönt att någon höjer rösten lite då och då. Dessutom med precis lagom tajming för mig, som fortfarande är extremt taggad efter att ha läst om det svenska paniksyndromet. Och dessutom ett par dagar efter att en vrickad forskare vill förbjuda Hemglassbilen, för att våra barn blir allt fetare!?
Andra bloggar om: ansvar, Ann Heberlein, David Eberhard, det svenska paniksyndromet, Hemglass, glassbilen
4 kommentarer:
Egentligen konstigt. För finns det nåt osexigare än repliken "det är inte mitt fel"?
Kram vännen.
Rana
Kom på mig själv igår med att tänka: -Kan ingen ta hand om den här eländiga ungen!
Tyvärr var det min egen unge, som grät i en timme medan hon satt och pillade i sig sina makaroner, de hon själv lagt för sig på tallriken.
Jag läste om hennes bok i Svenskan tror jag det var. Mkt intressant. Och det där med glassbilen - galet! Fast allra mest galet tycker jag det är att medierna nappar och ger den nuttige professorn utrymme. Ansvarslöst.
heh. kommer att tänka på den gamla debatten om att tjejer borde få gratis bindor, och den mer aktuella om att studenter borde "få" körkort, eftersom det är så svårt att få jobb annars. Att en av personerna ifråga faktiskt hade husdjur som åt upp hennes pengar var en "rättighet", så det fanns inte pengar till körkort. Både ha kakan och äta den, kallas det nog. varför hoppar de inte över ett par steg och säger "jag ska "få" ett jobb"? För att införskaffa och kämpa själv verkar vara svårt, det måste vara statens fel som inte ger mig bidrag för precis allt.
Men jag blir ändå grymt irriterad och frustrerad när jag kommer till insikt att en viss situation eller händelse är helt och hållet mitt ansvar, mitt fel. Då bruakr jag väl häva ut mig en drös svordomar, men det är bara att svälja och lösa det.
Skicka en kommentar