Fadder.
Jag förflyttar ordet mellan smaklökarna. Systerdotter är en sak. Det är hundra procent lycka och stolthet. Men att dessutom få vara fadder till henne är något helt annat. Det är ett ansvar utan gränser, det är att hålla hennes hand för evigt. Och jag gillar det. Vi älskar det; jag och maken.
Så det är bl a det jag gjort ett par dagar; fått äran att bli fadder till lilla Stjärnan. Det tog hela helgen, tack och lov. Men ansvar är ansvar. Tid är ansvar, och tvärtom.
Snusande på ljuva tremånaderskinder och lyssnande till nyss påbörjat joller.
Lång, skir dopklänning som krusas av fadderhandsvett.
Ljusa psalmer om hopp och det största av jordens värden.
En högljudd mjölkrap efter vatten på hjässa samt en dignande och ytterst välsmakande buffé i familjernas sällskap.
Och så min kära syster och hennes blivande man: Eftersom livet och slumpen inte tillät oss att bo nära varandra, så måste milen helt glömmas bort när vi väl träffas. Det är intensivt, det är allt och inget samlat under två dygn, men framför allt är det förbaskat kvalitativt och mysigt. Och det är trots allt det som är meningen.
Andra bloggar om: dop, fadderbarn, fadder, familj, släkt, ansvar, kärlek
5 kommentarer:
Snälla du. Var god varna innan, orkar inte börja lipa igen. --- Ärligt talat, otroligt vackert.
Och så skönt att du var på nåt bra och mysigt och inte låg kraschad i nåt hörn. Såg du att jag hann bli orolig?
/Ranis
Du låter som den idealiska faddern! Jag är lite missnöjd med min :-O Aldrig (nästan)att hon kommer ihåg min sons födelse-eller dopdag. Men man kan ju inte byta.
Läser igen... "Lång, skir dopklänning som krusas av fadderhandsvett."
Som sagt. Dags att ta fram det där som ligger gömt under huvudkudden, och titta lite mer konkret på det? Jag bara undrar. Hm-hm.
-----
Jag blir nervös när jag läser Petras kommentar ovan. Hallå Petra, tänk om vederbörande klantfadder läser det? Jag erkänner, risken är väl inte vanvettigt stor. Men ändå. ;-)
Petra:
Hmmm, en idealisk fadder? Jag vet inte hur en sådan ska vara, jag vet bara att en strävan måste finnas. Fadderskapet är tungt, ett ok man blivit förärad och valt. Ett ok som då inte skaver utan berikar.
Jag kan förstå dina känslor. Man ger bort en tung juvel och vill kanske inte att någon ska lattja med den.
Rana:
Jag vill inte titta under huvudkudden än, jag vågar inte, men tack för att du byter örngott åt mig så att drömmen inte möglar!
Ja, det kan hon ju göra i och för sig. Men jag står för att jag tycker det. Man kan och behöver naturligtvis inte vara en idealisk fadder, det var bara ett uttryck som kom till mig. Men jag kanske dristar mig till att tycka att det är ett hedersuppdrag och att man kanske kunde uppmärksamma det lite. Och någon klantfadder är hon inte hon är en av mina bästa vänner :)
Skicka en kommentar