Filmen är uppbyggd på samma sätt som t ex Babel, där man får följa två parallella händelseförlopp. Diskussionerna (för filmen bestod i princip av två diskussioner) kring USA, dess folk och tro respektive misstro inför staten och Irak/Afghanistan-kriget, var absolut intressanta, och jag fnös åt makens suckar över dåligt tempo:
– Du har bara vett att uppskatta Cliffhangerfilmer, sa jag sarkastiskt.
Men när jag så blivit varm i kläderna kom plötsligt eftertexterna och filmen var till ända. Ärligt talat blev jag mest förvånad, eftersom jag faktiskt njutit av tre fjärdedelar. Säcken knöts inte ihop, sinnet blev tomt och det positiva intrycket uteblev.
Därefter stängde jag DVD:n och zappade besviket över till en av de danska tv-kanalerna, där de ironiskt nog visade Cliffhanger!
Maken log och kasade djupare ner i soffan och jag satte på ipoden och läste ett tag.
Andra bloggar om: Lions for Lambs, Robert Redford, film, besvikelser, Cliffhanger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar