Det var längesedan någon läste en godnattsaga för mig. Inte för att det numera behövs någon, i vårt hushåll somnar den vuxna hälften sekunden efter att huvudet lagts på den ergonomiska kudden. Jag har dock starka barndomsminnen från mammas många högläsningar för mig och min syster. Ibland lade jag då örat mot mammas bröst, bara för att höra rösten direkt från källan, njuta av resonansen den gav inom henne – för att njuta. En riktigt behaglig röst är som ett buddhistiskt klockspel av bambu, som en stillsamt porlande bäck om våren, eller som ett barns smekning med lilla sammetslena handen över min kind.
Om någon skulle läsa en saga ur livets bok för mig, så skulle det få bli Morgan Freeman. Hans röst träffar hjärtat direkt – angenämt lent, men distinkt. Han kan få sitta på en fårskinnspall tätt intill och berätta för mig om livets väsentligheter eller nonsens. Det spelar ingen roll.
Andra bloggar om: röst, Morgan Freeman, ljud
8 kommentarer:
Hej!
Vad underbart du skriver.
Jag blir varm om hjärtat.
Älskar bilden på nagelklippningen. Så träffsäkert!
/Zäta
Ja, Freeman har en fantastisk röst. Han får gärna läsa för mig också :)
En godnattsaga vore något det. Morgan kanske kan börja läsa in vuxensagor?!
Mmmmm. Fattar, fattar.
Freeman skulle funka för mig med. Eller Johan Rabaeus. Eller Per Myrberg. (Inte Per Morberg, jo, han skulle ju OCKSÅ funka, men på ett annat sätt.) Eller Björn Granath.
Gärna NU, så att man får sova nån himla gång. Du somnar när du lägger ner huvudet..? Nu har vi bestämt kommit till det ögonblick i vår bloggromans - förlåt, bloggrelation skulle det stå - då jag för första gången höjer rösten åt dig:
HOPPAS VERKLIGEN DU INSER VILKEN GÅVA DET ÄR????
Här kör vi (läs: jag) på med den här lite mer psykiga stilen. Du vet jag-är-skittrött-men-kan-inte-sova-ändå-för-jag-bara-ältar-stilen.
;-)
Vi ses imorgon.
Puss, Rana
Rana:
Har du och jag inte alltid varit där!? :o)
Att jag somnar direkt är nog en gåva, så jag ska kanske skaffa mig vett att uppskatta den mer.
Vad som händer EFTER insomningen förtäljer dock inte historien. Jag vet dock att kaffet alltför sakta rinner ner i kannan i skrivande stund.
Förlåt att jag gastade lite på dig, tangentfrände. :-D Du vet att jag egentligen gastade på min egen idioti - att inte få till det där som de flesta andra verkar klara av: gå och lägg dig och sov, jäkla människa!!!!!
Sant är att när jag till slut kröp ner bredvid Mannen, så snarkade han så att jag nästan ramlade ur sängen. För första gången la jag mig och sov hos Surrabutt av den anledningen. Trångt, vaknade ledbruten. Men ack vad det var mysigt och tyst och snusigt i den sängen. Och lilla ungen, som höll om min nacke. Mys!
Må ditt kaffe rinna snabbare.
Må det vara starkt och gott.
Må du få många koppar.
Må det hjälpa.
Kram, Rana
Har vi alltid varit där? :-D
Tittar in här hos dig eftersom jag sett dig på Radhustankar. Jag känner att jag måste kommentera eftersom jag mötte en RÖST idag. En sådan där mjuk, melodisk, maskulin fantastisk röst med humor och glädje. Och då trots att jag ringde en helt vanlig myndighet i ett helt vanligt vardagsärende. Undrar om han vet hur han låter, karln?
Målleskrålle:
Ring igen, och fråga om han behöver extraknäck, kanske som sagoberättare eller ljudboksläsare.
Tack för titten!
Skicka en kommentar