Många naturliga paralleller går att dra mellan Märta Tikkanens Två – scener ur ett konstnärsäktenskap och nyss utlästa Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge. Skugge drar själv dessa paralleller i romanen. Tiderna är olika, och språket likaså. Förvisso tror jag att Märtas språk tilltalar mig mer, lite som konst, men Skugge är mer lättillgänglig, skarp, arg, på gränsen till för intensiv, samtidigt okonstlad och enkel. Arbete, barn, frånvarande män, småbarnsstress och massor av kärlek.Någon som recenserat boken använder orden "strindbergskt inferno" till att beskriva hur Skugge ser på småbarnslivet, och jag håller absolut med. Jag är märkbart påverkad efter läsningen, men främst har jag skrattat och konstaterat hur fantastiskt bra vi småbarnsföräldrar är! För det behöver vi säga till oss själva lite mer; vi tvivlar alltid, vi strävar alltid och vi känner oss sällan tillräckliga.
Just idag är jag stark, just idag är jag bra [...]
Andra bloggar om: Linda Skugge, Ett tal till min systers bröllop, Märta Tikkanen, föräldraskap, litteratur
6 kommentarer:
Jag har aldig läst en bok av Skugge men ofta retat mig på hennes krönikor. Ger böckerna samma effekt?
Annica:
Faktiskt inte alls. Jag tycker personligen att krönikorna (som inte heller jag är så förtjust i) skiljer sig mycket från boken.
Jag är kluven till Skugge. Har läst en del av hennes tidigare böcker. Gillar hennes dagboksbok den senaste innan den här.
Förr gillade jag även hennes krönikor. Men nu har jag tröttnat, jag tycker att Linda nästan är fascistisk i sin inställning till andra.
Så henne i en morgonsoffa där hon riktigt förfasade sig över hur folk kunde ha plaskpooler i sina trädgårdar på sommaren, barnen kunde ju drukna. Och alla hennes städnojor. Det känns inte riktigt sunt faktiskt.
Den där sången på slutet, jag kommer inte på vem det är...Monica Törnell??
Jag håller med dig Petra; Skugge känns i sin person och i sina krönikor ganska rabiat. Men koncentrerad i bokform känns det helt okej. Hon hade en nerv jag gillade, i just denna bok.
Låt i slutet? Törnell?
Just idag är jag stark, just idag är jag bra [...]
Det kommer väl från en låt? Jag kan sjunga den, men det hör ju inte du ;-)
Petra:
Ha ha, förlåt trögheten!
Jag tror det är Kenta.
Skicka en kommentar