7 april 2008

Veckans vårbild, del 1: Växtkraft

Jag stoppar fötterna i ett par tofflor, går utanför dörren och kisar mot den blå himlen. Luften är frisk och doftar från gårdagens regnande. Gräset i trädgården är vått och jag går en runda. Spatserar och observerar, med händerna på ryggen. Om jag tittar noga kan jag se skillnad från vecka till vecka, ibland från dag till dag.

Blicken söker efter växtkraft. Mången kraft är fortfarande osynlig i den gråbruna, skyddande myllan, medan annan stoltserar och verkligen bröstar upp sig:


Mest efterlängtad för tillfället; spänstiga miss rhubarb – mina gröna solfjädrar.
Kräm, paj, smörstekt eller som marmelad.


Gammaldags rosa, lite udda julros. Min aningen nonchalanta, smått exotiska och fräkniga stolthet under våren.

Uppdatering: Evans samlar bloggares vårtecken, eller bristen på desamma, på sin sida. Jösses vad vårt land är avlångt!

Andra bloggar om: , , , ,

7 kommentarer:

Anonym sa...

Åh! Jag vill ha rabarber i min trädgård!

Nu ska jag börja tjata på maken. Ska bara se ut ett bra hörn först.

Kram
Zäta

RANA sa...

Men gud vad majigt. Det ska blir härligt att följa vad som kommer härnäst. Jag blir bara mer och mer intresserad av trädgård. HÄRLIGT.

Angående talang för målning eller inte. "Men mamma, det är är väl ingen cykel!?" Hehehe, gud vad taskigt. Men jag kan trösta dig med att det inte blir mer bifall på den här sidan skärmen. Igår fick jag till - enligt mig själv då - en härligt yppig, gravid (!) ängel med stora utslagna vingar.

"Mamma, mamma, en örn! Du har målat en örn!"

Anna sa...

zäta:
Jag njöt väldigt av en planta vi hade i trädgården när vi flyttade in. På dess plats anlades sedermera en mindre uteplats, och vi grävde upp och kastade plantan eftersom vi (inte visste bättre) inte tyckte oss veta vart den annars skulle få flytta.

Det finska grannparet mitt emot såg min sorg och grävde upp hälften av sin tjugoåriga mastodontplanta och kom med den på en rullebör (skottkärra). Det är den som nu exploderar och syns i bild.

Rana:
*Gapskratt* Jaha, det är våra barn det är fel på – inte oss! Jag visste det, jag är konstnär! Innerst inne.

Eller inte.

Åretruntparadiset sa...

Aaah. Rabarber. Jag måste gå ut i landet och kika. Jag försökte, något optimistiskt, för ett par veckor sedan och då var där bara "jag vill opp, jag vill opp sa' rabarberknopp". Men nu. Kanske.

Petra sa...

Oj, rabarber redan :D Om man skulle ta och plantera sådana.

Anna sa...

Åhh.. vad somrigt det ser ut! Är riktigt avis. Här VRÄKER snön ner. Mot min vilja. Men det bryr väl inte den sig om. :)

Anonym sa...

Dina rabarber har kommit längre än våra. Och just nu står de i snö.