Loppan ritar ofta kärlek, och den ter sig olika beroende på hennes dagsform. Idag känner jag att vi måste ta upp kontakten med den största kärleken; han som inte längre träffas dagligen, han som råkat falla ifrån lekkretsen. Kärleken till honom är så stor att snart ett års bortvaro inte råder på känslorna. Snacka om intensitet!
Mellan benen råder det heller ingen tvekan, det gäller väl för henne att både markera och experimentera. Så länge det håller sig på blyertsnivå kan jag enbart glädjas. (Ni som anser storleken vara av betydelse måste klicka på bilden för större version)
5 kommentarer:
Vad fint! Innehållet i de stora puffärmarna på flickans klänning kanske du kan använda om du vill fylla på ytterligare i din mosiga skalle.
En sån teckning skulle en pyssel och sy-knäpp människa som jag kalkera av på vit lakansväv och brodera för att hänga upp som tavla.
Till Loppan:
Vilken fantastiskt fin teckning! Jag tror att du ska bli konstnär när du blir stor! Är det Mr Z?!
Puss och kram till dig och Mamsen från kusin och Moster.
Vilken talang!!!! Ja, det visste vi ju sen förut. :-D Var ska det sluta? Underbart att se - vill se mer! :-)
Vet objektet för hennes kärlek om hur åtrådd han är???
Kram, R
Så fin, otroligt fin faktiskt :D Och så roligt med den lilla detaljen!
Härligt med kärleken i alla dess former, det konstnärliga uttrycket hos din femåring går inte att ta miste på!
Skicka en kommentar