30 maj 2008

Perifert misslyckande

På min arbetsplats här hemma dör växterna i fönstret. På löpande band. Jag tillbringade två månader med flertalet brunt knastertorra lik i ögonvrån tills maken putsade fönster häromdagen och anordnade brysk begravning.

Inget låter jag överleva här inne.
Bedrift eller lättja. Välj själv.

4 kommentarer:

Zäta sa...

Det är nog viktigare att ditt arbete överlever och frodas än några lätt ersatta växter. Om du inte behöver växterna för att trivas kan ju maken få begrava dem...

Och din gräsänkekväll... så jättetypiskt. Varför ska det alltid vara så?

Var dags glimtarn sa...

Jag har satt en blomma bakom makens skrivbord, den lever minsann... Känner de kanske av dåligt samvete och dör i protest ; )?

Jag är grymt nyfiken på ditt jobb. Vart mer man kan läsa "dig". Inser att det innebär skrivande. Allt annat vore slöseri. Din talang med ord och liknelser är mer än unik.

Anna sa...

Zäta:
Men jagbehöver ju dem för att trivas! Tror jag. Suck.

Vdg:
Åååå, tack för komplimangen! Skrivandet ligger på hobbynivå, och inkomsten består i att sälja annonser till samt producera kommunens turistbroschyrer.

Kanske sen en dag...

Anna funderar sa...

Vi hade högtidlig begravning av en massa spretiga orkidéelik häromdagen. Hur kommer det sig att det går att förtränga de där små bortglömda stackarna så länge? Enda tills det är för sent...