Väck ej den björn som sover

Det är tidig morgon och snart dags att väcka Loppan. Vi drar alltid efter andan innan vi äntrar hennes rum, för där inne sover en björn med vassa klor. Allt som oftast får vi oss en morgonlusing av den fluffiga men bestämda ramen: "Väck mig inte, jag sover och tänker minsann fortsätta med det". Lyfter vi för bryskt på täcket måste vi kallt räkna med att den dessutom visar tänderna. Som en varning.

Därför behåller vi morgonens scenario i minnet så länge vi förmår: Då prasslar det plötsligt inne på Loppans rum, en god stund före sedvanlig väckning. Stolen skrapar mot golvet och det klonkar i pennstället. Jag hör tejp dras från rullen. Hon kommer sen ut med håret på ända och med en morgonpresent till sin lillebror; som naturligtvis blir gränslöst lycklig över en pirathatt och kikare. "Skepp ohoj", säger han med sin Proviva-mustasch.

Det är tisdag och Loppan är vaken.



Andra bloggar om: barn, morgonhumör, undantag, rutiner