Kaffekokaren har gått på högvarv här på förmiddagen, för att dämpa dagsformen en aning och för att tanka arbetskraft. Tröttheten dröjer kvar, sitter tätt intill, klappar över ryggen och lockar in i dimman.
Och så en deadline som ligger an mot strupen.
Men så besöker jag fräscha bloggvänner på lunchrasten: En ger mig ett par goda endorfiner och påminner om språkpoetiska prettot och hans hiskeliga läppglans, en annan ger mig båtångest och en tredje ett par tankar om slutet.
Andra bloggar om: trötthet, kaffe, bloggvänner
1 kommentar:
Bloggvärlden är vidunderlig. Jag har stått en smula utanför den ett par dygn. Abstinens!
Jobbet - lite svårdefinierat. Inget glamourigt. Datapill, korrektur, administration - lite så. Men stället, du! Jag är ta mig fan chockad över att folk är så gulliga. Och stället ligger nära. OCH det är på 75% - perfekt. Nuuu, min vän, får jag både tid och praktiska förutsättningar att sjösätta mitt eget måleriprojekt.
Massor av kramar!
Ranis
Skicka en kommentar