Flertalet gånger har jag försiktigt lyft ut den nyss beställda men ännu olästa Malmstenjuvelen ur bokhyllan, dragit försiktigt med handen över de vackra pärmarna, och tjuvläst ett par rader. Ett rent förräderi mot den andra bok jag faktiskt läser för tillfället, om du frågar mig.
Just ikväll väntar jag på att maken ska komma hem med pizza eftersom min matlagningslust frusit till is. Jag står lutad mot bokhyllan och läser lite i smyg, gömmer mig och hukar lite. Jag är som uppslukad av både form och innehåll. Barnen vrålar intill mig, skrålar i den batteridrivna mikrofonen med tillhörande komp. Bråkar om turtagning och leker Perrelli. Tvära kast mellan förtvivlan och artistisk extas. Men jag hör dem inte.
En stund senare tappar Lillebror pizzasallad över hela matrumsmattan, Loppan tjatar envist om något jag redan förträngt, och själv förlorar jag blicken så långt det går, dricker djupa klunkar av rödvinet, känner mig onödigt sträv på tungan och längtar bort till en mer stillsam aftonvard i framtiden.
Idag har jag varit en väldigt frånvarande mamma.
3 kommentarer:
Ibland måste man bara vara sig själv... Kram
Haha, min vän. Ren och skär överlevnadsinstinkt. Och du skriver isande vackert om det.
KRAM
Rana
Jag känner igen den där starka längtan över att få börja med en viss bok. Vad disciplinerad du är?! Vi läste "Priset på vatten i finistere" i bokcirkeln och inför cirkeln hade tjejen som valt boken varit i Finistere, vi tittade på kort, pratade om boken och såklart om Bodil, åt lokala ostar och drack lokala viner...Det är nåt med Bodil...
Skicka en kommentar