Den idiotiska bakåtsträvaren i mig vill stanna alla klockor och trycka på pausknappen. Förnuftet i mig inser att det faktiskt bara spelas en låt i taget, och att jag rimligen borde hinna med hyfsat – bara jag lyssnar.
2 juni 2008
Stora kliv
Det är dags för mig att plöja nya spår när Loppan vill lyssna på min musik, på min ipod. Det är dags att inse att hon blivit lite stor när hon säger sig vara förälskad i the Arks mindre kända låtar, för att "instrumenten är så häftiga". Det är dags att andas in och ut när hon vill tokdigga till Vincent och nästan gråter till Amanda Jenssens ballader, för att hon hör att de handlar om kärlek.
Den idiotiska bakåtsträvaren i mig vill stanna alla klockor och trycka på pausknappen. Förnuftet i mig inser att det faktiskt bara spelas en låt i taget, och att jag rimligen borde hinna med hyfsat – bara jag lyssnar.
Den idiotiska bakåtsträvaren i mig vill stanna alla klockor och trycka på pausknappen. Förnuftet i mig inser att det faktiskt bara spelas en låt i taget, och att jag rimligen borde hinna med hyfsat – bara jag lyssnar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men gud, gumman. Gumman syftar nog på både dig och henne. Så stor och så liten.
Hon är ju så otroligt fin. Njut! (utbrast hon idiotiskt)
Jag förstår så inneligt väl vad du menar. JAG njuter i alla fall - av dina ord.
*
"Så hårt så det knäcker i leden." TACK. Det hjälpte. Ska dit på personlighetstester m.m. imorgon. Här går det undan.
KRAM, R
Nu måste jag säga det; Den här bilden är så fin!
smultron:
Tänk vad en sovande femåring och lite bildredigering kan göra. :o)
Skicka en kommentar