4 juli 2008

Barnsligt nöje

Tidig morgon; jag och vattenspridaren – en sedvanlig pulshöjare som jag numera ser fram emot med barnslig glädje. Innan inställningen justerats klart och vattenbågen rör sig rätt har jag med all sannolikhet ådragit mig någon form av dumdristig väta och skrattat högt åt mig själv av den anledningen.

Koltrastparet som bor i humlen tittar förnöjsamt på och inväntar sin maskjakt bland dropparna.

Andra bloggar om: , ,

3 kommentarer:

Zäta sa...

Vad härligt det låter!

Jag ser framför mig hur du skuttar runt i nattlinnet och småfnissar när du inte hinner undan vattenkaskaden. Hur du tittar upp mot himlen och funderar på vilken dag det ska bli idag. Hur du lyssnar efter fåglarna och i tanken bjuder in dem till din trädgård.

Hoppas du får hela helgen full av magiska mornar.

Kram
Zäta

RANA sa...

Vad härligt barnsligt det låter. (Dock vuxet att i alla fall ÄGA en vattenspridare.) Nu känner jag också att du, eller jag, bor för långt ifrån. Jag vill (precis som Zäta-flätan) se dig hoppa kråka i nattlinne i en arla timme.

Trädgårdsstopp, huh? Jag kan kan förstå känslan sååååååååå orimligt väl. Fär så känner jag för köket och alla matbestyr. Den redan obefintliga planeringen har totalhavererat. De har fått äckliga Konsum-köttbullar 3 dgr i rad nu. Obs ej överdrift. Och jag hatar att handla mat. Och laga mat. Och jag hatar disken.

Men du är ju en överdängare på mat - har jag minsann inte missat. Du. Om jag styr upp din trädgård - styr du upp min middag..? ;-)


MASSOR av kramar! Må du få en helg som innefattar kravlöst mys och egentid.

/R

(Life of) K sa...

Sprang du kanske nagot i vattenspridaren ocksa? Det tyckte jag var sa kul nar jag var liten (kanske nu oxa om jag provade!), fast det fanns alltid risk att man halkade och trillade nar graset blev blott...