För mig är han ett språkpoetiskt geni, en ord- och tankemästare som känns ganska oslagbar för tillfället. Han är min skrivmentor, min inspirationskälla, och de senaste dagarna har jag njutit av "Som vi älskade varandra", som liksom hans sista bok placerar sig i mitt hjärtas varma bibliotek.Jag har plats för många där inne, men just nu är han ensam herre på täppan, med sina kisande ögon och sina strama men ändå kraftfulla ord. Han får sitta där inne i en slitet vacker fåtölj och stanna hur länge han vill.
Andra bloggar om: Anders Paulrud, Som vi älskade varandra, litteratur, böcker
1 kommentar:
Fjärilen i min hjärna ligger och växer till sig på sängbordet. Som vi älskade varandra nöp jag i hemma hos svärmor. Nu vet jag att den ska upp på min låna-på-biblioteket-lista. Tack.
Skicka en kommentar