Lillebror, endast iförd kalsonger och gummistövlar, spatserar runt i trägården med en sprutflaska med vatten. Han vill inte komma in och äta. Loppan tillbringar en halvtimme med att se nyckelpigan krypa över hennes hand. Hon vill inte heller komma in och äta. Jag stör.
Ibland önskar jag mig samma barnsliga besatthet av nuet; att hålla kvar fokus, att glömma omvärlden, att koncentrera sin kraft och gjuta den i nuets form. Den vuxna simultanförmågan känns ibland så präktigt förkastlig. Jag arbetar hårt med att så ofta jag kan försöka hitta tillbaka dit för en stund. Den strävan tror jag är viktig.
Andra bloggar om: barn, fokus, nuet, vardag
6 kommentarer:
Har börjat så smått, vilket gör att vi äter middan allt senare...
Så där tänker jag också ofta. Barn hjälper en att leva i nuet.
Att leva i nuet...
Det låter skönt och är det när man klarar av det.
Tyvärr har nuet liten plats i vårt samhälle idag där tider och scheman styr våra liv.
Förnöjsamhet är ett annat tillstånd som jag strävar efter.
Att kunna vara nöjd med det man har och se glädjen och det positiva i det.
Att vara nöjd med nuet...
Jag kan bara instämma. Och med barn tror jag man nästan tom är skyldiga dem att leva mer i nuet. Det är iaf enormt skönt och harmoniskt när man gör det!
Ja, det är nog jätteviktigt! Dessvärre är jag så dålig på just det.
Hahaha, präktigt förkastlig!! Just så heter det. :-D
De kan så mycket som vi har glömt bort...
PoK, R
Skicka en kommentar