8 augusti 2008

Pysande ånga

Jag har trots allt ett par måsten som ligger och pyser bakom semesterfriden, som liksom sipprar upp som ånga ur en markspricka. Men allt jag förmår är att fegt, lättjefullt och låtsasglömskt lägga en sten ovanpå. Ångan dämpas, om än bara tillfälligt. Jag är inte enfaldig och är medveten om att ångans kraft blir större för varje gång stenen faller åt sidan.

Än så länge är jag dock oberörd.

Andra bloggar om: , ,

3 kommentarer:

Borsökna Östergård sa...

Lägg på en riktigt stor sten, sparka inte på den och du ska se att den ligger kvar ett tag.

Anonym sa...

En bra semesterdevis är: "Skjut gärna upp till i morgon det du inte måste göra idag."
Hur väl det funkar beror dock på hur väl uppövad förträngningssmekanism man har. Man kan också ta tag i saker och göra det direkt och sedan ha det ur världen. Så gör väl de kloka misstänker jag. Själv är det sällan jag försöker.

Anonym sa...

Hahaha (och så ljuvligt att jag numer hör din röst när jag läser dina ord, jag hör den underbara värmen och skrattet som trillar fram mellan diftongerna), gissa om jag fattar vad du menar.

Jäpp, en stor fet sten - och så lite skånsk mylla och backtimjan i skrevorna.

PoK, Rana