7 oktober 2008

Förvaringsfeber

Det finns ett avsnitt i IKEA-katalogen som ger mig feber. Förvaringssidorna. När jag ser alla prydliga lådor och boxar i snygga hyllor, så där luftigt halvfulla och orealistiska, så drabbas jag av ett slags demonliknande ordningssinne. Min grad av ordningssinne i friskt tillstånd är redan ganska hög, men den överdoseras rejält efter att jag har bläddrat genom Kamprads alla förråds- och garderobslösningar.

Plötsligt inbillar jag mig att vi är extremt förvaringsfattiga; jag måste köpa fler korgar och lådor, vi har alldeles för få tidskriftssamlare och det står för många saker framme som egentligen borde ligga snyggt i en DYMO-uppmärkt, nyköpt plastbox.

Ja, det går över så småningom, men jag känner mig nästan sjuk.

10 kommentarer:

Sara sa...

Jag drabbas också av feber, när jag läser "Förvaringsbloggar". Bloggare med sådana bloggar är stora idoler för mig. Ouppnåliga. Overkliga. (Med sina DYMOs ständigt beredda.)

Tänk om jag... Åååå!

Zäta sa...

Jag gillar det här. Meningen med livet ena dagen, feber över en plastbox den andra!

Willewira sa...

Känner igen den febern! Kommer med posten... precis som IKEA-katalogen.. Hand i hand.

Peace in mind sa...

Du,jag ska berätta...

Jag mötte en tjej, genom bloggen faktiskt, och vi har tillsammans peppat varandra till lite mer oordning. Mer lera och hundhår på golven, och saker som lämnas framme!

Jag provocerar mig själv starkt i detta, fd ordningsfreak som jag är. Men jag vill veta om den där irriterande skavande känslan släpper, efter en tid i lite mer oordning. Hittills har jag noterat att jag har en större acceptans för den oordning jag själv skapar, men svårare att handskas med det som övriga familjen lämnar efter sig. Men banne mig, jag ska jobba med det här:)

Ta en alvedon, mot den där febern och testa att lite planlöst strö sakerna omkring dig idag...

smultron sa...

Jag tänker alltid att det är antalet grejer som borde minskas och inte förvaringen som ska ökas. Vi har nog ganska bra förvaring just för att vi bor lite trångt. Det måste funka.

Men visst är det det första jag tänker på när vi pratar inredning, maken och jag.

Jens sa...

Åh...en dymo att märka prylarna med.
Jag får sköna rysningar och könshåren krullar sig av välbehag.

Var dags glimtarn sa...

Jag köper möbler och grejjer som jag älskar. Vissa mkt dyra, men de får vara stökiga och repiga. Vi bor ju i våra hem! Däremot vill jag ha det städat i förråden...helst enormt städat :)

Maria sa...

Sånt går jag igång på. Ordning och reda.. mm. Ser saker prydligt på sin plats.
Men sen vaknar realisten upp. Hur sjutton skulle jag få resten av familjen med på ordningen? Har resignerat och gett upp men drömmer fortfarande om förvaringslådor och en dymo.

RANA sa...

"Plötsligt inbillar jag mig att vi är extremt förvaringsfattiga..."

Hahaha, gud vad jag älskar att få komma hit och få brista ut i ett opassande högt gapflabb.

Kram från en som
hat-älskar IKEA

Kajsa sa...

Jag veeeeet! Feber är ordet. Ökad puls och salivutsöndring är andra symptom på samma sjuka. Eller vad det nu är.

Ordningen känns ju liksom inom räckhåll, man kan nästan ta på den... Innan man landar i vardagen igen.