Jag låg i soffan och läste, kände en Ipren göra sitt jobb, sörplade te och njöt av en omtänksam väninnas kakleverans på kvällskvisten.
Att jag skulle drabbas av någon form av lättare psykisk härdsmälta efter mormors bortgång trodde jag väl aldrig, men att vaka vid hennes dödsbädd och se livet rinna ur henne tog hårdare än jag kanske trott. Aptiten har sedan dess varit som bortblåst, maten jag trots allt ätit har åkt berg- och dalbana (och ibland "trillat ur vagnen") i strupen och blodsockernivån har skvalpat runt vid fotknölarna. Magen har hållit besvärande bubbelkonserter och varit ett stort kosmiskt hål av konstant obehagshunger och sinnet drabbats av avtrubbad uttorkning. Och så den förlamande tröttheten. Alltigenom obehagligt och för mig väldigt främmande.
Men där i gårdagssoffan kände jag tacksamt orken bygga nytt och krafterna rusta upp. För att liksom inte blåsa faran över kom istället halsont och den där otrevliga värmen i axlar och nacke krypande som ett brev på posten. Men det krypandet är mer lätthanterligt och vanligt förekommande.
Jag är på gång!
9 kommentarer:
Så skönt att bara få ligga och känna att sorgen och upplevelsen av att livet slocknar får ta plats. Och så härligt att läsa dina ord om att krafterna trots halsont kommer tillbaka. Kram och tusen läkerolaskar!
Kram vännen och låt sorgen få ta sin tid och plats...
Jag var och lyssnade på Christina Doctare en gång. En fantastisk kvinnlig läkare som talar och skriver så bra kring hur vi blir fysiskt sjuka, när själen är i obalans. Jag hoppas du är på benen snart. Du skriver så fint om sorg och bortgång. Man blir inte rädd, känner snarare hopp.
Fina fina du. Å vad jag tänker på dig nu. Var inte duktig...
Skickar ca miljarder kramar.
Kram på dig igen Anna. Krya på dig. På alla vis.
En stor kram till dig!
Sorg kan nog bryta ner ens immunförsvar också. Den tar sig så många uttryck. Hoppas du får ta det riktigt lungt en stund till! Kram
Bra att du känner krafterna återvända :) Lite halsont kan ju hindra dig från att köra gasen i botten alltför snabbt.
Var där du är och ta hand om dig!
Jag tror våra hjärnor inte mår dåligt av en lindrig mental härdsmälta emellanåt.
Jag tror det är värre med det eviga skavet, det vardagliga nötandet på våra medvetanden och sinnen. Det som trasiga relationer, negativ mediapåverkan och vardagstristessen gör med våra sinnen.
När jag läser om din morgon är jag glad att mina barn äter frukost på fritids/dagis. Jag har en dotter som tar en timma på sig att äta en halv macka och som också kan vara "lite labil".
Gôtt att du känner att det vänder nu. Men var beredd på att det kan bli jobbigt i samband med begravningen igen. Det brukar vara det.
Skicka en kommentar