3 november 2008

Bögarna på berget, och så lite mosad banan

I detta vakuums mellanting, i desinfekterad väntan på smittans nitlott eller toppvinst, snurrar mången dvd, mången maskin tvätt – och många tankar.

Bl a den om att Loppan faktiskt, trots min goda vilja att vara en öm moder, är grymt enerverande och påfrestande i sitt tillfrisknande. Och att Brokeback Mountain är en grymt överskattad film, om du frågar mig. Jag förstår inte ur vilken vinkel Heath Ledger skulle vara så särdeles briljant som så många säger. För mig blev det intetsägande. Två magsjukebaciller av fem möjliga. Och då blev det just två för den storslagna naturens skull.

8 kommentarer:

Peace in mind sa...

Haha, du sprider positiva vibbar...jag tror ni drar vinstlotten.

Nä jag tycker inte heller att bögarna var så speciell. En amerikansk film som inte är romcom innebär inte per automatik mästerverk. Om du frågar mig. Och att begå självmord för att framgången blev svår att bära, ja jag vet inte...

Hälsa den där lilla loppan, hon verkar vara en härlig envis cool liten tjej. Hennes blick säger allt!

Kajsa sa...

Ha ha! Det var ord och inga visor det. Om en film som jag nog finner just så briljant som den sägs vara. En poäng går till naturen, det håller jag med om!

(Life of) K sa...

hahaha, foresten gillar du Larry David? Kolla in vad han skrev om Brokeback mountain ;) http://www.nytimes.com/2006/01/01/opinion/01david.html?_r=1&scp=2&sq=larry%20david&st=cse&oref=slogin

Zäta sa...

Jag har inte sett den filmen.

Men kanhända att du är lite neggig just på grund av magsjukebacillernas intåg i ert hem.

smultron sa...

Skönt att nån mer tycker att den filmen är överskattad!

Anna sa...

Peace:
Eller hur? Jag tycker att storyn får rida för mycket på genre-sensation och storslagen natur.

Kajsa:
Storslagen natur, som sagt. Och åsiktsmångfald berikar ju. :o)

Ina:
Jag läste, och skrattade! Tack för tipset.

Zäta:
Jag såg faktiskt filmen strax innan bacillerna, så min åsikt känns opåverkad. Tack för omtanken. ;o)

Smultron:
Och när det gäller rollprestationerna, så var det bara Michelle Williams samt Jacks mamma (som bara är med i slutet) som föll mig i smaken.

Maria sa...

Dom där magbacillerna kan få vem som helst att bli hypokondrisk. Hatar dem, hatar dem...
Och visst är det så att man drömmer om sig själv som den blida och harmoniska supermamman. Alla andra verkar ju vara så superpedagogiska, eller?

Anders Sparring sa...

Nu hängde jag inte med riktigt, men se om filmen när du inte är magsjuk, det är mitt tips.