Vi har läst hela för Loppan nu, och jag är både förundrad och lite ställd. Loranga, Mazarin & Dartanjang vänder upp och ner på det mesta, oavsett om man är barn eller vuxen. Jag inbillar mig att Loranga med sin galna världsföreställning kan förstöra Loppans nyuppbyggda ramverk (enfaldigt är bara förnamnet). Man kan ju faktiskt inte klippa hinderbana av gräsmattan, eller fylla garaget med vatten för att få en pool. Och man ska inte äta glass till middag eller spela hockey med en kanelbulle, inomhus!
Under läsningen tar jag djupa andetag och vänder mig mot Loppan, som för att tala till rätta och förklara; så där kan man ju inte göra på riktigt. Men hon ger mig bara en blick tillbaka, en blick som säger mamma, jag veeet, det är ju bara jätteroligt.
Hon förstår, såklart, och njuter. Och inte jag? Det är mig det är fel på, ryggen börjar uppenbarligen bli mossbeväxt och jag har för höga barriärer. Någonstans efter 60 sidor tog jag därför fram släggan och gjorde ett par hål i vuxenmuren. Hur hann den växa sig så hög, utan att jag hann reagera?
Titthålen ger bättre sikt, och det är verkligen en rolig bok.
Och nyttig.
Om man vänder på myntet skulle jag nog gärna vara Loranga.
Så när som på kanelbullarna.
De skulle inte vara bra för mitt kolesterol...
7 kommentarer:
Åh, jag tyckte så mycket om Loranga när jag var liten. Och mina barn gillar den också.
Men när jag första gången läste den för mina kids kände jag precis som du – det här går ju bara inte, det förstår ni väl?
Sen lät jag den vara det den är: en rolig och helt galen saga.
Jag älskar Loranga.
Jag med. Har så starka minnen från när Toivo Pawlo läste den i radio. Underbart vilt och galet, och utan trist verklighetsförankring.
Jag tyckte inte om den när jag var liten - men nu! Ljuvligt! Jag älskade barnoperan också som sattes upp på Kgl Operan, helt alltigenom fantastisk med nykomponerad musik.
Jag har nog bara njutit av Loranga D och M!! Barnen har skrattat och sagt men SÅ KAN MAN JU INTE GÖRA. Fast vi har ätit kanelbullar till frukost. En gång :)
Jag har inte läst dessa böcker, varken för mig själv eller mina barn. Men jag kände direkt protesten när jag läste om bullen och vattnet osv.
Men som du påpekar är ju våra barn aningen smartare än vi tror.
Kanske ett julklappstips.
Jag har inte läst vare sig Loranga eller Loranga, Mazarin och Dartanjang för barnen än, fast vi har dom.
Jag SKA göra det, men jag vet att det kommer att kräva att jag släpper taget och vänder upp och ner på mig själv ;)
Läste dom som barn och det var svååårt.
Vi har Lranga på film och jag tycker att Dan Ekborg är en klockren Loranga!
Ja!
Jag hör fortfarande Toivos röst. Jag kan fortfarande, med från honom ärvda betoningar och pauseringar citera stora delar av berättelserna.
Lindgren (B) är oöverträffad. Hon har tillsammans med Alexandersson/De Geer, Manne och Westerberg format den jag är. Och jag är sååååå lycklig!
Skicka en kommentar