15 december 2008

Ett rågat förkylningsmått

Om allt vore som det skulle, så stod jag om kvällarna och förberedde julen med maken, pysslade med barnen och tryckte i mig choklad, fikon och clementiner. Men Viruset håller mig tyvärr fortfarande i ett fast grepp, och orken tryter när jag nu närmar mig förkylningsdag 30.

Strängt hushåller jag med energin för att hålla mig upprätt och hyfsat glad, inte mer. En tanke i taget får räcka. För varje insats jag gör trillar jag efteråt tillbaka till noll: mormors begravning, lussebak, storfamiljsmys, barnens dubbla lussefiranden i skolan etc.

Barnen har hostat ikapp inatt, och deras föräldrar har hasat i takt mellan säng och barnrum, för att fylla på med nässpray och hostdämpande. Yrseltrötta har de försökt urskilja vilken avkomma som just då haft ett hostanfall.

I alla fall har jag fått penicillin av något slag.
Nu gäller det att samla ihop familjen och hälsan till julfirandet.
Så är det bara.
Livet därefter vet vi inget om.

2 kommentarer:

Maria sa...

Krya på er! Ibland önskar man bara alla virus och alla som vill ha uppmärksamhet åt skogen. Istället vill man bara sjunka ner i soffan med chokladasken i knät och se en bra film. Och bara vara och ladda upp sig.

Peace in mind sa...

Alla dessa virusar, visst tar det på krafterna...Jag skickar massor av styrka till dig, små kids kräver mer energi och har avsevärt sämre förståelse för trötta mammor:)