Helgmorgnarna

Ännu en morgon. Det knäpper i luftvärmepumpen och resten av huset andas tungt. Jag vänder sidor och njuter av bokstavskonsumtion i tystnad. Ena benet kylt utanför täcket, resten av kroppen i behagligt nyvaken värme.

Så börjar dagen, 60 sidor senare, och maken tassar upp. Själv plockar jag upp en vädjande och ljummen Lillebror med samma morgonrufs som mor sin. Snusar honom i nacken, som luktar Comfort och drömmar. Ett par samtal i soffan, han är så snusförnuftigt lillgammal vår son, och sen mekar vi i tyst samförstånd med en av hans rally-julklappar. Hasandet av mina morgontofflor, bort till skänken, där jag plockar en kvarlämnad stackare ur Alladin-asken. Man får äta praliner halv tio en lördagsmorgon, även om det inte är en av favoriterna och även om den inte ens är speciellt god.

Sen plockar jag fram en bit hembakat bröd, skivar det och stoppar det omsorgsfullt i brödrosten. Och så kaffet, min julmarmelad och en bit blåmögelost. Därefter får dagen sakteliga upp farten.

Tillåt mig att bli tråktjatig och överdrivet rosaskimrande i beskrivningarna; det är helgmorgnarna som är absolut bäst. Den där långsamma tiden då man bara finns till.