5 december 2008

Vintervardag

Solen har så svårt att tränga igenom molntäcket, det blir liksom aldrig riktigt ljust. Jag låter adventsstakarna stå på hela dagen och tänker att det av oss nordbor krävs ganska stor mental styrka och en hel del D-vitamin-knaprande för att vi ska hålla oss på rätt sida om galenskapen under vinterhalvåret.

Men; det är inte omöjligt, det vet jag.

8 kommentarer:

Var dags glimtarn sa...

Hm, ja solen här vintertid är ovärderlig... Men adventsljus är fint, klart de ska brinna!

Fröken Förgätmigej sa...

Hos mig lyser solen med sin frånvaro och himlen är blygrå. Lite snö har fallit så det är i alla fall lite ljusare. Annars är hösten och vintern tunga tider, där trötteheten har övertaget. Skulle egentligen behöva gå i ljusterapi för att få lite ork. Som tur är så vänder det ju snart och går mot ljusare tider...

Trevlig helg! Kram L

Anonym sa...

Att vara viking är ett krävande arbete. Hålla andan uppe trots kyla och mörker kräver sin vikinganda.

Anonym sa...

Ja, och här har Förundersökningsledaren ställt alla adventsljus på antingen skymningrelä eller timer så nu när jag är hemma sjuk är det mörkt som i graven.
Huga.

a n k i e f o n t ä n sa...

Nej, inte omöjligt. Nästan bara.

Sara sa...

Ibland känns det omöjligt. Lite snö skulle göra att det kändes lättare. Allt det gråa sätter sig liksom i sinnet.

RANA sa...

KRAMAR till dig.

Sara sa...

Idag har jag sett solen. Och det kändes nästan som om det var något som var fel. Det var liksom så ljust. Hmm, oroande. :)