Att vara på vårdcentralen med en impulsiv sexåring i allmänhet och Loppan i synnerhet kan vara en sann mental påfrestning. Förra veckans besök gick briljant och smidigt. Detta drog ut på tiden för att Loppan skulle peta på läkaren, vandrade runt i undersökningsrummet, pratade babyspråk, påstod sig ha ont överallt, tankeskenade och blev irriterande övergnällig när det var dags för blodprovet. Makens handfasta och överpedagogiska insats till trots.
A. Pain. In. The. Ass.
Telefontiden på fredag får utvisa om hon kanske har körtelfeber eller om söndagsnattens febertopp på 40,8 grader måste förbli en gåta. Alla andra prover såg fina ut.
Jag läser på 1177.se om körtelfeber, eftersom jag stod först i kö när det delades ut "måla fan på väggen"-egenskaper:
De akuta symtomen med feber och halsont brukar gå över på två-tre veckor. Det är vanligt att man känner sig trött en längre tid. Tröttheten kan ibland sitta i flera månader efter infektionen.
Jättetrevligt. Verkligen.
3 kommentarer:
Hoppas verkligen att det inte är körtelfeber. Har en väninna som hade det när hon var tonåring (det bröt ut medan vi fotvandrade i några dagar, stackars människa, vi tyckte hon bara klagade på att hon var trött och vi drev med henne. Gilla om vi fick dåligt samvete när det visade sig hur sjuk hon var...) och hon var dålig i flera veckor.
Jag sitter här och blåser det värsta jag kan och hoppas att det räcker ända ner till Skåne så att ni blir av med alla elaka virus, baciller, bakterier och vad det än vara månde!
Gissa menar jag.
Haha, aj. Hjärtat, du skiver så roligt om detta jättejobbiga.
Gumman!!! Både du och hon...
Skicka en kommentar