5 mars 2009

Ännu en dag

Även idag finns jag till.
Jag fick ytterligare en dag till skänks.
Mitt hjärta slår idag också.

Det rinner tårar längs mina kinder.
Det droppar maktlöshet, tacksamhet och livets jävlighet.
Du får inte köra genom livet i ett vrålåk, med gasen i botten.
Vandra långsamt, i dina slitna skor, för att inte missa väsentligheter och skönhet.
Du vet aldrig vad som väntar runt nästa krök.

Än så länge har jag och familjen fått ha hälsan.
För finaste bloggvännen Sara ser livet annorlunda ut.

Tacksamhet.
Förnöjsamhet.
En dag i taget.

6 kommentarer:

Willewira sa...

Har varit inne och hälsat på hos Familjen GRR. Förstår nu bättre vad du syftar på...

Att gripa varje minut av livet, att ta sig tid, att se, höra, beröra och uppleva borde vara det vi strävar efter än alla världsliga ting.

Tack Anna för dina ord idag. De berör, Familjen GRR berör.... jag tar med mig detta idag och känner att jag lever. Tack!

Kram.

smultron sa...

Jag blev bara sittandes. Allt stannade upp. Jag har tittat in till familjen ett par gånger, en gång innan beskedet om sjukdomen och någon gång efteråt, förmodligen via dina länkar.

Allt jag nyss tänkte på, oroade mig för känns futtigt och jag tänker på hur märkligt mycket människan står ut med.

RANA sa...

Jag var också inne och kikade. En välbehövlig smäll i magen fick jag.

----------------

"Vänta nu, vad är det Peter skriver? Bullar & hormoner!?"

Anna, nej nej. Absolut inte!!! Här blir det ingen tredje. Jag och Peter hade ett snack om det där, om att vara gravid. Människan syftar på en annan bild, där jag faktiskt VAR gravid. Herre gud, typiskt karlar att inte fatta hur såna där saker genast missförsås. Skämt åsido, du hade fått veta det av mig, inte av en kommentar. Men vad är det jag hypotesiserar om??? Det ska ju inte bli nåt mer.

:-I

KRAM.

Annica sa...

Jag har också läst.
Vilket uppvaknande.
Man gnäller i onödan. Helt klart.

Sara sa...

Hej Anna!

Tack för att du tänker på oss. Det kanske låter konstigt, men jag skulle helst önska att du tog bort länken till vår sida. Jag har ingen önskan att bli spridd så mycket vidare just nu.

Kram och njut och var glad
Sara

Maria sa...

Vilket fint inlägg. Ibland behöver vi väckarklockor för att vakna. Det tragiska är att dessa väckarklockor är någon annnas olycka.