Måndagsmorgon, vid sjutiden. Maken och jag sörplar te och äter frukost i förvånansvärt lugnt tempo. Vi brer ut oss över köksbordet och munhuggs lite charmigt över tidningens delar. Så vänder jag mig om och undrar varför ingen skriker, ingen drar benen efter sig, ingen vägrar vakna, ingen kniper igen munnen och varför ingen stänker frukost på väggen.
Just det, det är studiedag i skolan idag, och farmor och farfar har hand om barnen sedan igår. Det är i flera bemärkelser tomt utan våra älsklingar.
Den där tomheten har vi så klart inte haft några som helst problem med att fylla till brädden med provisorium: Trädgårdsrensning, snickarjobb, middag vid valfri tidpunkt och godis vid teven. För att inte tala om all den tid som gått åt till att smälta det faktum att vår melodifestivalvinnare inte kunde sjunga sina verser – varken rent eller snyggt.
5 kommentarer:
Jag är också aningen upprörd, men bara när jag tänker på det...
Skön känsla, att både sakna och kunna njuta. I samma andetag.
Om mellon kan jag inte prata ens, men ok lite då...varför vann inte Caroline af Ugglas?
Man ska väl inte vara helt nöjd? Det ska gnällas lite.
BF är alltid beräknat förlossningsdatum för mig, så jag hajade till en smula först. :)
Nej men tack - just det är vad som stör mig med Malena Ernmans bidrag! Hon bara mumlade ju de där verserna, helt utan elegans eller a-r-t-i-k-u-l-a-t-i-o-n. Ytterstw irriterande.
Skicka en kommentar